Balans?
Jag är sämst på att ta det lugnt och på att ta hand om mig själv. Det kanske man inte kan tro, jag är ju gärna en soffpotatis.. MEN nu för tiden har jag jäkligt svårt att bara slänga mig i soffan och göra ingenting. För jag har så hemskt mycket måsten hela tiden. Jag måste göra det.. och det, och det, osså det... alltid är det något! och det är fruktansvärt utröttande.. men det är sån jag blir när jag har haft mycket att ta in under en tid, när det har hänt alldeles för mkt saker på en alldeles för kort tid. Det kommer ju alltid till en gräns hos oss alla och min bristningsgräns är nådd flertalet gånger. Märker att man inte tål lika mycket längre, det är väl bara så det blir. Man blir lite skör helt enkelt..
Något som jag måste lära mig är att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker, hur andra har det och hur dom mår. Jag tänker ofta och mkt på andra och i detta fallet är det dumt. Visst att man ska bry sig om sina nära och kära men det får inte gå till en överdrift så man tappar bort sig själv och glömmer bort sig själv på vägen och det är väl just det som händer när jag går ner mig lite. Det är då jag kanske som allra mest behöver vara egoistisk och sköta om mig själv men istället lägger jag extra krut på andra så det liksom trycker ner mig ännu mera tillslut. Jag är då så upptagen med att göra alla andra nöjda att jag försvinner litegrann. För jag måste ju göra det, och det, och det.. Säger vem? jo, mestadels jag själv. Man har vissa krav på sig själv och det gör att man jagar upp sig och stressar för att vara alla till lags. Så dumt.
Hur som helst. Det jag skulle komma till var att jag ändå är ganska så stolt över mig själv för den senaste tiden så har jag faktiskt lyckats rätt bra med att ta det lugnt och lyssna på MIG. Det började visserligen inte så bra, man kan väl säga att det var onödiga saker som hela tiden tog min energ, sånt som jag inte borde lagt någon energi på för det är sånt som inte är värt att ägna tankarna åt eller sånt som löser sig i slutändan ändå. Men nu såhär på sluttampen har jag faktiskt tagit ganska så bra hand om mig själv. Jag har gjort saker som får mig att mår bra, träffat människor som gör mig glad och inte såna där energislukare som vissa faktiskt är. Jag har legat på soffan och struntat i måsten, det har tagit emot men jag har gjort det. Jag har tagit promenader, bara det är ju som sammet för själen. Jag har även försökt att ändra mina negativa tankar till positiva, vänt på dom liksom! Visst, jag har massa mer saker som jag måste bli bättre på, jag måste ta ännu bättre hand om mig själv, både psykiskt och fysiskt. Men en liten bit på vägen kanske? Nångång ska jag väl ändå hitta den där balansen som det talas om?
Något som jag måste lära mig är att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker, hur andra har det och hur dom mår. Jag tänker ofta och mkt på andra och i detta fallet är det dumt. Visst att man ska bry sig om sina nära och kära men det får inte gå till en överdrift så man tappar bort sig själv och glömmer bort sig själv på vägen och det är väl just det som händer när jag går ner mig lite. Det är då jag kanske som allra mest behöver vara egoistisk och sköta om mig själv men istället lägger jag extra krut på andra så det liksom trycker ner mig ännu mera tillslut. Jag är då så upptagen med att göra alla andra nöjda att jag försvinner litegrann. För jag måste ju göra det, och det, och det.. Säger vem? jo, mestadels jag själv. Man har vissa krav på sig själv och det gör att man jagar upp sig och stressar för att vara alla till lags. Så dumt.
Hur som helst. Det jag skulle komma till var att jag ändå är ganska så stolt över mig själv för den senaste tiden så har jag faktiskt lyckats rätt bra med att ta det lugnt och lyssna på MIG. Det började visserligen inte så bra, man kan väl säga att det var onödiga saker som hela tiden tog min energ, sånt som jag inte borde lagt någon energi på för det är sånt som inte är värt att ägna tankarna åt eller sånt som löser sig i slutändan ändå. Men nu såhär på sluttampen har jag faktiskt tagit ganska så bra hand om mig själv. Jag har gjort saker som får mig att mår bra, träffat människor som gör mig glad och inte såna där energislukare som vissa faktiskt är. Jag har legat på soffan och struntat i måsten, det har tagit emot men jag har gjort det. Jag har tagit promenader, bara det är ju som sammet för själen. Jag har även försökt att ändra mina negativa tankar till positiva, vänt på dom liksom! Visst, jag har massa mer saker som jag måste bli bättre på, jag måste ta ännu bättre hand om mig själv, både psykiskt och fysiskt. Men en liten bit på vägen kanske? Nångång ska jag väl ändå hitta den där balansen som det talas om?
Kommentarer
Trackback
