Varning för negativitet...
Är inne i en svängig period, ena dagen är jag relativt glad men många dagar är jag sååå arg & ledsen så jag bara vill skrika!! jag tänker mycket, för mycket antagligen.
När man har dessa negativa tankar borde man verkligen försöka fokusera på allt det som är bra i sitt liv,vännerna & pojkvännen till exempel<3 men det gör man inte, istället fokuserar man på det dåliga, så därmed trycker man ner sig ännu mer.. man funderar på alla problem som man har, och som andra har i sin närhet, och dessa problem cirkulerar i huvudet på en om och om igen.. kommer de nånsin försvinna?, tänker man, och visst tvivlar man på det.
Kan ni förstå hur frustrerande det är att känna att man står och stampar på ett och samma ställe hela tiden, och inte kommer någon vart?? Eller att bli uttnyttjad och behandlad på fel sätt? Att man kämpar och kämpar men inget händer? Hopplöst känns det, oerhört hopplöst.
MEN, VAD SKA MAN GÖRA?? Man kan inte gå runt och vara deppig jämt, åtminstone inte utåt sätt. Man försöker tänka på saker med en mer positivt syn, men när det gäller vissa problem är det fruktansvärrt svårt att bara "slänga bort" och sopa under mattan. dem ligger ändå kvar där...
och du...
Varför gör du så här mot dig själv??! Jag kan inte fatta att du, som ja trodde var så stark, bara ger upp på detta viset? Är det så här du vill att resten av ditt liv ska vara? Nej, det vet jag att du inte vill , men du tror att det är lönlöst att ens försöka, men det är det inte!! du KAN, men du måste själv vilja, annars går det inte.. Hade du tänkt att leva resten av ditt liv olycklig och utan allt du en gång satt värde på för att du inte orkar göra något? eller vill du kämpa för att sen leva ett lyckligt liv? tänk på det... Förstår du inte hur dåligt VI mår på grund av detta? jag tänker på detta varje dag.. jag kan inte sova om nätterna på grund av detta.. och för var dag som går så bara väntar jag på att något ska hända. jag oroar mig och vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå, vad krävs egentligen? Jag har tänkt, och jag tror metoden att skrika på dig är det som återstår att göra nu. Det känns svårt, tänk om det gör saken sämre? men och andra sidan, kan det verkligen bli sämre? Kanske kan det bara bli bättre, kanske kommer du då inse att du inte kan hålla på så här? Jag vet inte, men något måste jag göra.. jag kan bara inte se på medan du gräver en djupare och djupare grop....
Har ni tänkt på att på ytan kan allting se så jäkla perfekt ut hos vissa människor?, men det är det inte, det är det aldrig. det har jag sannerligen märkt, det finns alltid något som ligger och gnager hos oss alla. Sad but true.
jag var tvungen att få ur mig detta, det är verkligen bra terapi att skriva...
När man har dessa negativa tankar borde man verkligen försöka fokusera på allt det som är bra i sitt liv,vännerna & pojkvännen till exempel<3 men det gör man inte, istället fokuserar man på det dåliga, så därmed trycker man ner sig ännu mer.. man funderar på alla problem som man har, och som andra har i sin närhet, och dessa problem cirkulerar i huvudet på en om och om igen.. kommer de nånsin försvinna?, tänker man, och visst tvivlar man på det.
Kan ni förstå hur frustrerande det är att känna att man står och stampar på ett och samma ställe hela tiden, och inte kommer någon vart?? Eller att bli uttnyttjad och behandlad på fel sätt? Att man kämpar och kämpar men inget händer? Hopplöst känns det, oerhört hopplöst.
MEN, VAD SKA MAN GÖRA?? Man kan inte gå runt och vara deppig jämt, åtminstone inte utåt sätt. Man försöker tänka på saker med en mer positivt syn, men när det gäller vissa problem är det fruktansvärrt svårt att bara "slänga bort" och sopa under mattan. dem ligger ändå kvar där...
och du...
Varför gör du så här mot dig själv??! Jag kan inte fatta att du, som ja trodde var så stark, bara ger upp på detta viset? Är det så här du vill att resten av ditt liv ska vara? Nej, det vet jag att du inte vill , men du tror att det är lönlöst att ens försöka, men det är det inte!! du KAN, men du måste själv vilja, annars går det inte.. Hade du tänkt att leva resten av ditt liv olycklig och utan allt du en gång satt värde på för att du inte orkar göra något? eller vill du kämpa för att sen leva ett lyckligt liv? tänk på det... Förstår du inte hur dåligt VI mår på grund av detta? jag tänker på detta varje dag.. jag kan inte sova om nätterna på grund av detta.. och för var dag som går så bara väntar jag på att något ska hända. jag oroar mig och vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå, vad krävs egentligen? Jag har tänkt, och jag tror metoden att skrika på dig är det som återstår att göra nu. Det känns svårt, tänk om det gör saken sämre? men och andra sidan, kan det verkligen bli sämre? Kanske kan det bara bli bättre, kanske kommer du då inse att du inte kan hålla på så här? Jag vet inte, men något måste jag göra.. jag kan bara inte se på medan du gräver en djupare och djupare grop....
Har ni tänkt på att på ytan kan allting se så jäkla perfekt ut hos vissa människor?, men det är det inte, det är det aldrig. det har jag sannerligen märkt, det finns alltid något som ligger och gnager hos oss alla. Sad but true.
jag var tvungen att få ur mig detta, det är verkligen bra terapi att skriva...
Kommentarer
Postat av: Saandraaa
<3
Postat av: Madde
Finns alltid här för dig <3
Trackback
